Inlägget Min väg till Gud – Anna-Catarina Billström dök först upp på Piteå Life.

Jag har så svårt att förlåta människor som har gjort mig illa eller inte inkluderat mig. Jag går och tänker och maler vad som hänt i tankarna och blir inte fri. Jag känner mig orättvist behandlad på många sätt. Hur ska jag kunna släppa och förlåta?
/Marianne

Kära Marianne!

Tack för att du delar med dig av ditt liv. När jag läser vad du har skrivit, känner jag verkligen med dig och blir ledsen för din skull. Jag vet att vi är många som brottas och kämpar med precis samma problem som du.

Det är svårt att förlåta när någon har gjort oss illa. Det är viktigt att komma ihåg att förlåtelse inte är detsamma som att säga att det som hände inte gjorde något, eller inte var så farligt. Förlåtelse kan bara ske när vi är ärliga med vad som gjorde ont, och genom att säga som det är. Och för många av oss är förlåtelse en process. Det tar tid. Och det är ett aktivt val. Jag väljer att sätta den andra människan fri, att inte anklaga längre. Kanske måste du upprepade gånger säga: ”Jag förlåter dig.”
Förlåtelse är helande och läkande. När vi väljer att inte förlåta, blir det ofta så att det är vi själva som blir fångna, inte den som har gjort oss illa. Det blir som du skriver Marianne: ”Jag maler vad som har hänt och blir inte fri”. När vi väljer att hålla fast vid sår och oförrätter, blir vi fångar i vår egen bitterhet. Jag kan möta människor som i hela sitt liv levt i skuggan av sår och bitterhet och som följd har deras liv blivit förkrympta.

”Hur ska jag kunna släppa och förlåta?” frågar du.
Kanske är första steget att vilja förlåta. Att se vad som behöver förlåtas och vara tydlig med det, genom att vara ärlig och varsam med sig själv. Att sätta ord på det som hände och som gjorde mig illa.
Har du möjlighet är det alltid bäst att prata med den som det berör. Men ibland går inte det, personen i fråga kanske inte lever längre eller så är det för infekterat. Då kan man tex skriva ner vad man vill säga eller tala ut vad man vill säga i rummet, fast personen ifråga inte är där. Det finns kraft i orden och när vi säger: ”Jag förlåter dig”, händer det något med oss och i oss.

Gud vill hjälpa dig att kunna förlåta. Han är den store läkaren som helar våra sår. Jesus vet hur svårt det kan vara.
När Jesus hänger på korset, uttalar han förlåtelsens ord över sina bödlar och folket som tittade på: ”Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör” (Lukasevangeliet 23:34). Han vill hjälpa dig att gå in i en förlåtelseprocess.

Jesus kommer inte att överge dig eller fördöma dig. Han älskar dig och vill ditt bästa. Han vill göra dig fri och hjälpa dig att förlåta. Ta emot Hans hjälp.

Gud välsigne dig/ Marie-Louise

Fråga Prästen publiceras här med tillstånd från tidskriften JUNIA.

Inlägget Hur ska jag kunna släppa och förlåta? dök först upp på Piteå Life.

Det känns som att ”alla” ser igenom mig och fattar hur misslyckad jag är”. Vad är det för fel på mig?
/Sofia

Hej Sofia!

Stort tack för att du hörde av dig! Det krävs mod att dela med sig.
Du skriver att du känner dig dålig och misslyckad när du går från kyrkan. Jag blir ledsen för din skull. Jag hoppas att din kyrka är bra och har fokus på nåden och Jesus. Om den inte är det bör du uppsöka någon annan kyrka. Tyvärr finns det kyrkor som kan vara hårda och dömande, men de allra flesta är varma gemenskaper, fyllda av människor som vill leva nära Jesus och återspegla hans kärlek.

Du behöver inte vara en” bra” kristen, det räcker med att du är en kristen. Att vara en kristen handlar inte om vad du gör, utan om vad Jesus har gjort för dig. Han älskar dig och kommer aldrig att överge dig. Han älskar dig för den du är, inte för vad du gör, varse sig det är bra eller dåliga saker. Du är hans älskade barn.

Att vara en kristen handlar inte om vad du gör, utan om vad Jesus har gjort för dig. Han älskar dig och kommer aldrig att överge dig. Han älskar dig för den du är, inte för vad du gör, varse sig det är bra eller dåliga saker. Du är hans älskade barn.

Vi har så lätt för att lägga hela vår identitet i vad vi gör. Och när vi inte ”gör” rätt känner vi oss misslyckade. Bibeln visar på ett annat sätt att leva. Genom hela Bibeln visar Gud på att han älskar oss för dem vi är. Vi kan aldrig förtjäna hans kärlek, bara ta emot den. När du och jag har vår identitet i att vi är älskade, blir vi trygga och får en bra självkänsla. När jag vet att jag är älskad får jag också kraft att ge kärleken vidare.

Du är inte misslyckad i Guds ögon. Du är inget misstag. Låt Guds syn på dig få påverka dig mer än vad andra människor säger om dig.

Det är lätt att vara mer driven av skam och dålig självkänsla, än av Guds kärlek. Det kan vara en lång process att bli helad i sitt inre. För mig har själavård, att umgås med förebilder som lyfter mig och att varje dag hämta min identitet i vad Jesus säger om mig, hjälpt mig att släppa skam, skuld och prestation. Gud är verklig, Sofia, och hans kraft är verklig. Det finns en väg framåt för dig.

Sen vill jag uppmuntra dig att gå till en kristen gemenskap regelbundet. En kristen gemenskap behöver inte bara vara söndag förmiddag, om det är svårt för dig att komma iväg då. Det kan även vara en bönegrupp, hemgrupp eller en alphakurs. Vi behöver varandra för att stärkas i vår gudsrelation och träffa syskon i tron.

Jag ber om Guds rika välsignelse över ditt liv.

/Marie-Louise

Fråga Prästen publiceras här med tillstånd från tidskriften JUNIA.

Inlägget Vad är det för fel på mig? dök först upp på Piteå Life.

Inlägget Artisten Sebastian Stakset: ”Det var ett helvete jag levde i” – Malou Efter tio (TV4) dök först upp på Piteå Life.

Inlägget Barn av saligheten dök först upp på Piteå Life.

De senaste åren har jag ägnat mig åt ett andligt sökande på olika vägar. Jag är nyfiken och vill få mer andlighet. Men det finns ju hur mycket som helst och alla påstår att de är de rätta. Tacksam att få höra vad du anser.
Helena

Tack för förtroendet och din fråga. Du rör vid något djupt mänskligt. Du skriver att du längtar efter mer andlighet och det tror jag är varje människas längtan. Vi längtar efter något mer i tillvaron än bara det materiella och synliga. Vi kan lura oss att tro att bara vi får den där saken eller den där mannen eller den resan så kommer allt att bli lugnt, men det stillar inte vår djupaste längtan. Vi är inte bara kroppar utan även själ och ande och behöver få näring både till ande och själen.
Jag kan ana att det finns en djup längtan hos dig utifrån det du skriver. Och den längtan är god och gudagiven.

Jag anser att många av dessa vägar av andlighet som erbjuds idag är bluff, och en del är rent av farliga och mörka. Det kanske låter hårt, men jag vill säga det med den största respekt för de människor som är engagerade i detta eller som söker i det smörgåsbord av andlighet som erbjuds. Jag menar inget illa och ser att många menar väl. Men det finns någon som vill binda människan i ett mörker och stjäla hennes frihet.
All andlighet är inte bra och all andlighet är inte rätt. Du behöver se på frukten. Blir du friare och mer dig själv? Krävs det mer och mer av dig?

Personligen är jag också mycket skeptisk till att man kräver pengar för andliga upplevelser, till exempel seanser, spådomar med mera.
Jag tror att det du söker är en fri gåva. Jesus söker dig och är svaret på varje människas djupaste längtan. Det finns en kärlek som befriar och inte binder. Ett ljus som skingrar mörkret. Jesus är helt fantastisk och inte någon ”b-andlighet” utan nära, äkta, verklig. Och det är en fri gåva och du är fri att ta emot den gåvan om du vill.
Många söker snabba häftiga kickar, när det är en erfarenhet av att man är djupt älskad som man egentligen behöver. Jag tror att du bara hittar detta hos Jesus, som är Vägen, Sanningen och Livet.

Ber att du ska få möta Jesus och få din längtan mött i Honom!

Gud välsigne dig/ Marie-Louise

Fråga Prästen publiceras här med tillstånd från tidskriften JUNIA.

Inlägget Jag är nyfiken och vill få mer andlighet. dök först upp på Piteå Life.

Jag brukar be lite kort och oftast varje dag. Men på senare tid har jag funderat mycket på om det finns någon som verkligen lyssnar, eller om jag bara ber ut i ett tomrum. Gud känns så tyst och långt borta. Kan man verkligen höra Gud?
Sofia

Stort tack för din otroligt viktiga och spännande fråga! Vad glad jag blir att du ber lite varje dag.
Du skriver att Gud känns tyst och långt borta. Jag känner igen din känsla. Jag tror att Gud är konstant närvarande och med odelad uppmärksamhet. Han finns nära den som ber likaväl som den som inte ber. Bön är ett ömsesidigt samtal mellan Gud och människa. I det samtalet tror jag nog att människan har större problem med att få till det, än vad Gud har. Om vi inte tänker att Gud har något gott att tillföra våra liv eller att han vill oss väl, blir bönen ganska ointressant. Jag tror att Gud vill oss väl och att varje område och yta av mitt liv, behöver bli berört av Honom.
Dessa två värderingar; att Gud är konstant närvarande och att Han vill mig väl, ligger som grund för mitt eget böneliv. Och dessa värderingar hittar du även i kyrkans samlade erfarenhet av bön. Så ja, det finns någon som lyssnar och ser och vänder sitt ansikte till dig!

Har du någon gång varit ofokuserad när du har samtalat med en annan person? Lite drömmande svarat: ”Mmmmm”? Eller bara låtit tankarna leva sitt eget liv? Om vi har svårt att fokusera när vi pratar med en annan människa, som vi fysiskt kan ta på och konkret höra med våra öron, är det då så konstigt att vi kämpar med att samtala med Gud? Att bönen i perioder känns tyst och tom?
Vi har många gånger orealistiska förväntningar på Gud. Vi lever i en splittrad värld, där smartphones, reklam, intryck, nyheter gör det svårt att höra den stilla viskningen i vårt inre. När vi mitt i vår stressade vardag sätter oss ner 5 min och tänker att vi ska höra Guds röst, ställer vi kanske en omöjlig förväntan på oss själva?
Någonstans så blir den enkla bönen det som bär. Fokuset på dig och mig, Jesus. Jag lever mitt liv i din närvaro, jag är din och du är min.
Att be är inte något meditativt tillstånd eller mental träning, det är att rikta sig själv till den levande Guden som vill mig väl. Oavsett vad jag känner.

Ibland kan det vara till hjälp med lite rutiner eller fasta böneplatser. Att göra i ordningen en plats i ditt hem eller att ha en plats i naturen dit du går (eller en kyrka). Jag har ett speciellt träd som varit min böneplats i skogen i närheten av där jag bor och sen har jag en böneplats nära mitt jobb i stan. Våga vara kreativ. Och var beredd på bönesvar.

Gud välsigne dig! / Marie-Louise

Fråga Prästen publiceras här med tillstånd från tidskriften JUNIA.

Inlägget Jag brukar be….är det någon som lyssnar? dök först upp på Piteå Life.

Inlägget Rådhustorget dök först upp på Piteå Life.

Inlägget Kyrkstaden i Öjebyn dök först upp på Piteå Life.

Inlägget Cecilparken dök först upp på Piteå Life.